Tekniken ska vara den tysta partnern och skolan rockstjärnan

Våra presentationer av våra styrelseledamöter fortsätter och den här gången får ni träffa Katinka Engellau-Nilsson, vd för Digital School Systems och SchoolSoft, och ny ledamot sen i maj förra året.

Vem är du, Katinka? Berätta om din bakgrund och vad du tar med dig i arbetet i vår styrelse.

Jag heter Katinka Engellau‑Nilsson och är vd för Digital School Systems (DSS) och SchoolSoft, med ansvar för hela koncernen och dess tre bolag inom edtech. Jag kommer från en bakgrund inom digitalisering, SaaS, B2B och affärsutveckling, både från start/scale-ups och storbolag som H&M och Procter & Gamble.

Som vd för DSS leder jag en nordisk edtechgrupp som utvecklar SaaS‑lösningar för att underlätta skolans arbetsprocesser och därmed bidra till en bättre utbildning. I dag har vi mer än 1,3 miljoner användare i alla skolstadier, i fyra länder, genom varumärkena SchoolSoft, Tyra, Logos och Alfa. Vår vision är att vara en ledande leverantör av digitala lösningar för skolor som effektiviserar och kvalitetssäkrar framtidens utbildning, vilket ligger helt i linje med mitt personliga driv.

Jag är engagerad i Swedish Edtech Industry därför att jag ser hur avgörande samverkan är för att skolsystemet faktiskt ska fungera i vardagen. Genom Swedish Edtech möter jag både konkurrenter och partners för att driva frågor som interoperabilitet, datakvalitet och smartare sätt att använda befintlig infrastruktur.

Mitt bidrag i styrelsen tänker jag framför är tre saker:

• En operativ förståelse för hur digitala system faktiskt används av skolor, kommuner och huvudmän, från förskola till vuxenutbildning.

• Erfarenhet av att bygga och skala edtechbolag, både organiskt och genom förvärv, där starka varumärken behåller sin entreprenöriella kraft, men får växa i en större grupp.

• Ett tydligt fokus på att digitalisering bara är meningsfull när den frigör tid för undervisning och möjliggör bättre stöd till elever.

Det perspektivet, att tekniken ska vara den tysta partnern och skolan rockstjärnan, tar jag med mig in i styrelsearbetet.

Vilken roll spelar vår organisation för branschens utveckling och vilka utmaningar ser du idag?

Swedish Edtech Industry är, för mig, branschens gemensamma röst och verktyg för att skapa ordning, kvalitet och långsiktighet i ett ekosystem som annars lätt blir fragmenterat. I nätverket möts systemleverantörer, innehållsleverantörer och plattformar – ofta konkurrenter – men runt samma bord kan vi prata om sådant som ingen enskild aktör kan lösa själv.

En central fråga vi driver är interoperabilitet: hur våra system faktiskt pratar med varandra, delar data säkert och ger skolor en mer sömlös vardag. I dag sitter många huvudmän med en flora av system där lärarna hamnar mitt emellan. Här spelar Swedish Edtech Industry en viktig roll i att samordna standarder och föra dialog med myndigheter.

En annan fråga där branschorganisationen behövs är synen på nationella digitala lösningar, till exempel provplattformar. Inom nätverket finns idag flera leverantörer som redan tillhandahåller provplattformar som används av kommuner och större kunder, och diskussionen om hur Skolverket bäst kan nyttja befintlig kapacitet istället för att uppfinna hjulet på nytt är typisk för där Swedish Edtech Industry kan bidra med praktiskt, samlat branschperspektiv.

Hur ser du på utvecklingen inom digitalt lärande för Sverige framåt?

Om jag får önska ser det ut så här:

1. Ett sammanhållet, användarcentrerat ekosystem

Vi går från spretiga systemlandskap till digitalisering som faktiskt gör vardagen enklare. Lärare ska få mer tid med eleverna, inte fler klick. Elever och vårdnadshavare ska ha en tydlig, samlad bild av skolan, oavsett var de bor. Här vill jag att lösningar som t.ex. vår fortsätter vara starka helhetsleverantörer, men alltid med användaren i centrum, inte tekniken.

2. Kloka nationella strukturer för data, interoperabilitet och AI

Sverige behöver gemensamma ramar för hur skoldata får och ska användas – med stark integritet, men också med förståelse för att data är en förutsättning för smarta, proaktiva lösningar. Frågorna om interoperabilitet och datastandarder är typiska områden där jag ser att Sverige kan ta en ledande position, inte minst genom det arbete vi gör inom Swedish Edtech Industry kring hur systemen ska prata med varandra. Här ser jag att staten ska sätta ramarna, men inte detaljstyra lösningarna.

3. Tidig upptäckt och likvärdigt stöd med hjälp av digitala verktyg

Vi har i dag olika verktyg i vår portfölj som identifierar elever i riskzonen för läs‑ och språksvårigheter, och som följer utvecklingen över tid. Min önskan är att sådana lösningar blir en självklar del av stöd för skolor i hela landet, inte beroende på enskild kommun eller skola. Det ska inte vara turen att hamna i  ”rätt” skola som avgör om du blir upptäckt i tid, utan strukturerade, digitala arbetssätt som automatiskt leder vidare till rätt stöd. Digitala diagnoser och screeningar ska vara integrerade i vardagen, med tydliga flöden vidare till specialpedagogiskt stöd.

Och sist, men absolut inte minst viktig: en öppen, livskraftig marknad.

Jag tror verkligen på konkurrens, att olika leverantörer får vara bra på olika saker och att huvudmän kan välja det som passar deras behov bäst. Vi inom DSS vill vinna för att vi är riktigt bra, inte för att någon är inlåst.

Kort sagt: ett Sverige där digitaliseringen i skolan är självklar, trygg och hjälpsam och där edtechbolag får tävla i vem som skapar mest värde för undervisningen.