Den 6 november var vi inbjudna av skolminister Lotta Edholm till ett rundabordssamtal om när digitala verktyg i skolan bör införas. Vi hade ombetts ge branschens syn på saken, utifrån tre frågor vi fått. På plats runt bordet fanns också representanter från Skolverket, SPSM, SKR, Skolforskningsinstitutet, Friskolornas riksförbund, Idéburna skolors riksförbund, Sveriges lärare och skolledare, Barnläkarföreningen, IFAU, Lunds och Linköpings universitet samt Karolinska institutet. (Uppdatering: den 20/11 tillkännagav regeringen ett ”Nytt uppdrag till Skolverket om lärverktyg ska ge mer lästid och mindre skärmtid”)
Torkel Klingberg och Sissela Nutley (KI) inledde med en presentation om neurokognition och hur lärande går till med fokus på små barn. Torkel presenterade några storskaliga studier om hur användningen av datorer jämfört med handskrivning påverkar universitetsstudenters uppmärksamhet och inlärning. Efter det var det vår tur att svara på frågorna vi fått, innan övriga runt bordet fick tre minuter var att lyfta sina synpunkter.
Frågorna vi fått i förväg av utbildningsdepartementet att svara på
För att ens kunna närma sig ett svar på frågorna behövde vi börja med att sätta saken i en kontext och slå fast viktig fakta: vilka edtechbranschen är, vem vi pratar om (dagens barn), vad vi pratar om (begreppet) och hur det faktiskt ser ut i skolan idag. Avslutningsvis presenterade vi ett par exempel och summerade vårt budskap.
Vi representerar runt 100 medlemsföretag som levererar allt från administrativa tjänster och hårdvara till undervisningsnära tjänster som digitala hjälpmedel, läromedel och andra lärresurser. Våra medlemsföretag är små, 7 av 10 har färre än 25 anställda och förlagen tillhör de äldsta företagen, några är över 100 år. 56% av våra medlemsföretag är yngre än tio år.
Det är viktigt att ha definitionerna klart för sig för att inte blanda äpplen och päron. Olika begrepp används och förstås på olika sätt. Skolverket har till exempel en definition där “digitala lärresurser” är ett samlingsbegrepp för de tre delarna digitalt innehåll, digitala verktyg och digitala läromedel.
Rapporterna om ungas medieanvändning har duggat tätt under hösten. Det ger oss en bra bild av vilka barn och elever skolan möter och vilka aktiviteter de ägnar sig åt på fritiden.
I ljuset av det här blir skolans kompensatoriska uppdrag, att rusta alla barn och unga med digital kompetens så att de kan navigera säkert, källkritiskt och tryggt i de digitala miljöer de rör sig i, otroligt viktigt. En del i en digital kompetens innebär också att förstå hur algoritmer fungerar och påverkar oss, som exempelvis en AI-kompis. Om vi inte arbetar med detta i skolan, kommer sårbara grupper som inte har föräldrar som kan stötta sitt barn till ett tryggt användande, lämnas helt ensamma.
Digital kompetens behöver introduceras i tidiga åldrar, det finns inget annat alternativ. Det är en skyddsfaktor, något USA:s folkhälsomyndighet konstaterade förra året när de i sina policy-rekommendationer dels föreslog starkare reglering i hur sociala-medier företagen designar sina algoritmer för unga och dels en förstärkning i skolorna arbete med att utveckla unga elevers digitala kompetens.
Sen ska vi inte glömma att det finns en hel del positivt med barns användning av sociala medier också. Till exempel menar bland annat SOM-institutet att Booktok-trenden har bidragit till den ökning av läsande vi ser hos tonåringar idag.
Vi behöver förstå vilka utmaningar svensk skola har idag om vi ska förstå vilka insatser som faktiskt kommer att göra den skillnad vi vill se.
Om vi tittar på “läskrisen”, behöver vi utreda vad den består av. PIRLS-rapporten om fjärdeklassares läsförmåga kom i våras och en läskris utlystes, svenska elever sjönk i resultat. Det gjorde alla andra länder också och Sveriges tapp var faktiskt mindre än andra jämförbara länder. Det gör inte tappet acceptabelt för det, men när vi tittar på vilka insatser som behövs behöver vi förstå siffrorna.
Näringslivets skolforum presenterade häromveckan en rapport som fördjupar sig i resultaten där man bland annat kan se att svenska fjärdeklassare kommer på sjundeplats totalt. När man gräver i siffrorna visar de att den grupp elever som talar svenska hemma presterar lika bra som 2016 och 2001 (då Sverige toppade listan) och att de presterar bäst i hela EU och OECD. I den gruppen har dessutom andelen avancerade läsare nästan fördubblats.
Gapet i läsförmåga mellan de som talar svenska hemma och de som inte gör det har ökat. Andelen som alltid talar svenska hemma uppgår till 52 % i PIRLS 2021 (mot 66% i PIRLS 2016). Att gruppen som inte talar svenska hemma ökat är avgörande för kunskapstappet, menar rapportskrivarna. För att stärka läsförmågan, pekar rapporten ut områden som enligt forskning leder till framgångsrik läsundervisning, t.ex att:
Med denna skärning av resultaten av PIRLS, kan vi se en tydlig bild: undervisningens metoder kommer att vara avgörande för att vända utvecklingen. Här är det viktigt att se upp med falska orsakssamband. Att ta bort skärmar, löser det läskrisen? Att utveckla läsundervisningen vet vi kan göra det. Hur mycket digitala läromedel som verkligen förekommer i de yngre åldrarna återkommer vi till.
Värt att notera i sammanhanget är att PIRLS-proven genomförs digitalt sedan ett par år tillbaka, vilket också sätter ljuset på att läsning har fler dimensioner. Digitala strategier för läsning måste också utvecklas och har delvis andra förtecken och metoder (se t.ex. Rasmusson, Delgado).
Ett klassrum är en dynamisk och komplex miljö där elevgruppernas sammansättning, gruppdynamik, tidigare förkunskaper, lokala förutsättningar och omvärldshändelser spelar in. Det kräver ett helhetsperspektiv som varje undervisningsskicklig lärare väver in i sin praktik.
Det helhetsperspektivet saknar vi vid det här bordet idag, där stora och centrala forskningsområden lyser med sin frånvaro och endast det medicinska forskningsfältet är på plats. Vi efterlyser bland annat:
Vi måste väga in alla forskningsområden som har bäring på skolans verksamhet när beslut ska fattas.
Ett flertal färska stora metastudier* som sammanlagt omfattar tusentals studier visar att rätt använda leder digitala lärresurser till positiva lärresultat inom en mängd områden.
Vi ska också vara medvetna om att utvecklingen går fort och att nya forskningsresultat kommer löpande. Ett exempel är en studie (Florit et al) presenterad i höstas, som visar att elever som från skolstart även fått digitala lässtrategier visar andra resultat på läsförståelse när de läser digitalt än de universitetsstudenter som hittills studerats och som inte fått med sig några strategier för digital läsning från skolan. En tidig studie, värd att följa.
Är allt digitalt, har eleverna inga böcker? Det kan man nästan tro när man följer debatten. För att förstå vilken effekt olika åtgärder kan förväntas ge, behöver vi utgå från hur det faktiskt ser ut i de svenska klassrummen. En utmaning här är att det inte finns någon officiell statistik, men det finns några branschsiffror som visar:
Digitala läromedel ger möjligheter för alla elever och de i behov av stöd, där funktionalitet som nedlåsta läsmiljöer för att minska distraktion, kontrast och uppläsning av texter, kraftfulla visualiseringar och engagemangshöjande funktioner. o.s.v. Våra siffror visar att dryga 100 miljoner per år går till digitala hjälpmedel för elever i behov av stöd eller med funktionsnedsättning för en elevbas på 1,8 miljoner elever (grundskola, gymnasiet, komvux). Det ställer frågan om eleverna har de verktyg de faktiskt har rätt till.
Vi kan konstatera att läromedelsbudgeten är alldeles för låg och av den låga budgeten är huvuddelen tryckta läromedel. Problemet är alltså att det finns för få läromedel, både tryckta och digitala och att lärare hänvisas till stenciler, egenproducerade power-points och sökningar på internet.
Många av våra medlemsföretag har vuxit fram ur den akademiska myllan och ur utmaningar som forskning identifierat. Vi vill här lyfta två exempel på svenska företag som är runt tio år gamla.
Båda tjänsterna ger möjlighet för lärare att följa hela gruppen i realtid, för att kunna se vilka elever som fastnar var. Man kan även följa kunskapsutveckling på skolnivå eller kommunnivå och få data-drivna beslutsunderlag för insatser som behövs, innan det är försent.
Har vi råd att inte använda de tjänster som kan åtgärda de utmaningar skolan har?
Utifrån den här kontexten, menar vi att:
Lärare med rätt förutsättningar och tillgång till de läromedel som behövs, analoga såväl som digitala, är nyckeln till framgångsrik undervisning. Forskningen inom det utbildningsvetenskapliga fältet är entydig, rätt använt får användningen av digitala verktyg positiva effekter. Samma princip gäller faktiskt tryckta läroböcker eller annat material man använder i skolan. Att ta bort skärmar löser inte krisen i svensk skola, att utveckla undervisningen gör däremot det.
Därför borde frågan vi ställer oss vara hur vi skapar förutsättningar för en kvalitativ undervisning, där forskning och beprövad erfarenhet ligger till grund för hur vi använder och utvecklar lärresurser? Vi ser det som ett gemensamt ansvar där vi måste etablera plattformar där akademin, professionen och producenter av lärresurser samarbetar.
Jannie Jeppesen, vd Swedish Edtech Industry
* 1. Morgan, K., Morgan, M., Johansson, L. & Ruud, E. (2016). A systematic mapping of the effects of ICT on learning outcomes. Oslo. Knowledge Center for Education.
2. Munthe, Erstad mfl Grunndig- Digitalisering i grundoplæring, US och OU 2022
3. European Commission, Directorate-General for Education, Youth, Sport and Culture, Investing in our future : quality investment in education and training, Publications Office of the European Union, 2022