Tidigt i höstas presenterades utredaren Gustav Fridolins läromedelsutredning och dagen före jul stänger remissrundan. Som remissinstans lämnar vi nu vårt yttrande om utredningens förslag. Överlag anser vi att det digitala hanteras styvmoderligt i utredningen och att man i det förbiser skolans digitala uppdrag.
Mycket är bra i utredningen, framförallt att man nu fastslagit att direktivets grundantagande, att läromedel har låg kvalitet, inte stämmer utan att problemet är tillgången till läromedel. Det ska inte spela någon roll vilken skola eller vilket klassrum man hamnar i som elev, alla har rätt till läromedel, men så ser det inte ut idag. Vi vet genom flera undersökningar att man saknar både tillgång till tryckta och digitala läromedel.
Utifrån det är vi positiva till flera av utredningens förslag, bland annat att elevernas tillgång till läromedel åter ska garanteras via skollagen, att lärarens mandat att välja och värdera sina läromedel ska stärkas och att huvudmannens ansvar gällande att skapa de förutsättningar som behövs, både förtydligas och följs upp. Att läsningens roll och läromedlens betydelse för läsutveckling lyfts fram är välbehövligt i ljuset av de larmrapporter som kommit om svenska barn och ungdomars läsning, men det finns däremot några brister i förslagen från utredningen, där några slutsatser och förslag kan ge oönskade effekter.
Skolan har ett uppdrag att utveckla elevernas digitala kompetens i alla dess aspekter vilket återfinns både i läroplaner och den digitala strategin för skolväsendet, men utredningens förslag, där den tryckta bokens betydelse ges särskild vikt, riskerar att skolor, i en krass ekonomisk vardag, sänker ambitionen med detta demokratiska uppdrag.
Den digitala läsningens betydelse ökar i omfattning och är ett av skolans centrala uppdrag. Forskning visar att elever och lärare behöver tryckta läromedel i lärande och i undervisningen likväl som de behöver digitala resurser för att utveckla digitala textkompetenser. I Skolverkets färska forskningsöversikt konstateras att digitala lärresurser kan främja engagemang, motivation och lärande.
Vinsterna med digitala läromedel är många. Vinster som är bra för alla elever, inte bara de med behov av särskilda anpassningar eller stöd. Här finns möjligheter till individuella anpassningar med uppläsningsstöd, visualiseringar av komplexa begrepp, adaptiva övningar, interaktiva funktioner, samarbetsmöjligheter och så vidare. Digitala hjälpmedel är också en rättighet för elever i behov av anpassning eller stöd. De fyller en starkt inkluderande funktion och har inneboende möjligheter som skapar studiemotivation och det så viktiga engagemanget för lärande.
En likvärdig tillgång och användning av läromedel i alla dess former och format är en förutsättning för att säkerställa en likvärdig utbildning för alla. Läromedel, digitala som analoga, är ett viktigt verktyg för kunskapsutveckling och lärande. Det får inte handla om antingen eller, det måste handla om både och!
Det är stora skillnader och kostnader i att utveckla analoga respektive digitala läromedel. Format, innehåll och sättet innehåll presenteras på kan ändras fortlöpande i ett digitalt läromedel. Runt om i världen ser vi dessutom nu en snabb teknisk utveckling inom området som öppnar upp för nya pedagogiska möjligheter, nya innovationer och nya affärsmodeller som kan gynna kunden – skolorna, lärarna, eleverna. Några av utredningens förslag riskerar att hämma denna utveckling, att snedvrida konkurrensen och tränga undan nya innovationer på marknaden. Något som får konsekvenser för såväl kvalitet som kunskapsutveckling
Vi drar därför slutsatserna att man i fortsatt beredning av utredningen behöver
/Jannie Jeppesen, vd på Swedish Edtech Industry