Vår vd skriver debattartikel i Dagens Samhälle, 28/4 2025:
Det med anledning av att Inera, inom ramen för SKR:s initiativ Handslaget, nu vill att landets kommuner ska betala dem för att ta över gymnasieantagningssystemet Indra. Vi riskerar en cementerad och monopolistisk lösning som inte åtgärdar de problem vi har att lösa.
Det som började som ett regionalt it-projekt är på väg att förvandlas till en nationell, monopolistisk lösning – utan upphandling och konsekvensanalys. Inera, med hjälp av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), lobbar nu för att landets kommuner före den 10 juni ska nappa på erbjudandet att betala för att bolaget ska ta över it-systemet Indra. Det pratas redan om vidareutveckling av ett it-system som aldrig upphandlats i konkurrens.
Gymnasieantagningssystemet Indra är inte en nationell plattform, vilket rubriken i Dagens Samhälle 9 april 2025 låter påskina. Det är ett internt hemmabygge, utvecklat av kommunalförbundet Göteborgsregionen (GR) som sedan delade ägarskapet med kommunalförbundet Storsthlm. Redan då på oklara lagliga grunder.
Nu vill Inera ta över ägandet och driften för att de två kommunalförbunden inte längre mäktar med att hantera utveckling, förvaltning och efterfrågan från andra kommuner. Det doftar konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet.
Vi vet att det finns flera bakomliggande orsaker – där branschen ansvarar för en del, med gamla it-lösningar och affärsmodeller som lett till inlåsning. Men Ineras lösning adresserar inte rätt problem: att vi saknar nationella standarder på ett område där det borde vara självklart.
Inera, som ägs av regioner och kommuner i Sverige, positionerar Indra som en ”nationell gymnasieplattform” inom ramen för SKR:s initiativ Handslaget. I underlagen nämns möjligheten att lägga till nya moduler, det vill säga funktioner utöver antagning. Utan upphandling. Utan konkurrens. Prisnivån för kommunerna ligger också över marknadspraxis.
Det är för oss oklart vad utvecklingen av Indra har kostat skattebetalarna. Det finns, vad vi vet, inga dokumenterade jämförelser eller kostnadsanalyser mellan Indra och de tjänster marknaden erbjuder i dag.
Än mer oroande är att systemet, med Inera som plattformsägare, riskerar att växa till att omfatta fler och fler delar av skolans digitala infrastruktur. Utan att det förs någon djupare dialog med marknaden. Det är så här det brukar börja. Risken finns att det slutar med en cementerad monopollösning.
Inera menar att bolagets tjänster inte behöver upphandlas, att de omfattas av det så kallade Teckal-undantaget i lagen om offentlig upphandling (LOU). Men för att undantaget ska gälla behöver bland annat verksamheten bedrivas uteslutande för och av ägarna, något vi är mycket tveksamma till att Ineras upplägg uppfyller. Undantaget ska enligt skrivelserna användas restriktivt, för att inte snedvrida den så viktiga konkurrensen som leder till att samhällets resurser används mer effektivt. Redan nu pausar kommuner och antagningskanslier runt om i landet sina pågående upphandlingar, i väntan på Ineras ”affär”.
Det handlar inte bara om att skattebetalare ska veta att resurserna används på rätt sätt, utan också om rättssäkerhet och att skapa förutsättningar för en utveckling i takt med tiden. Offentlig sektor ska inte agera leverantör och bygga lösningar på tveksam juridisk grund. Dess roll är som vass beställare av de system som behövs. Frågan är hur vi kommer dit – utan monopolistiska lösningar med brist på insyn.
Vi förväntar oss nu att erbjudandet dras tillbaka, att Inera avbryter övertagandet av Indra och att SKR fortsätter att ta ansvar för det förtroende för marknad och upphandling som svensk välfärd bygger på. Det vi behöver är inte fler hemmabyggen, utan nationella spelregler: tydliga kravställningar, gemensamma standarder för dataöverföring, och ramverk som både offentliga och privata aktörer kan arbeta utifrån. Där är vår bild att vi är ense med SKR – vi behöver en nationell styrning av informationsöverföringen. Satsa på det i stället.
Jannie Jeppesen
Vd, Swedish Edtech Industry