Konkurrens på rättvisa villkor – så skyddar lagar och regler

Konkurrensbegränsande verksamhet

Grundprincipen är egentligen enkel: offentlig sektor ska ägna sig åt sitt kärnuppdrag den s.k. “kompetensenliga verksamheten”. I det här avsnittet finns kortfattad information om de lagar och principer som styr detta, med hänvisning till vidare läsning.

Konkurrenslagen 

Konkurrenslagen innehåller två centrala bestämmelser, en som förbjuder konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (2 kap. 1 §) och en som förbjuder företag med en dominerande ställning att missbruka sin marknadsmakt (2 kap. 7 §). 

Offentlig säljverksamhet och konkurrensbegränsande verksamhet (KOS)
I Konkurrenslagen finns en regel om offentlig säljverksamhet som ska säkerställa att den inte snedvrider konkurrensen när kommuner, regioner och deras bolag bedriver säljverksamhet, vilket de får under vissa premisser. Regeln finns till eftersom offentliga aktörer har helt andra förutsättningar när de bedriver verksamhet, de kan exempelvis inte gå i konkurs och de kan åsidosätta efterfrågan i prissättning och då verka begränsande genom exempelvis prisdumpning. Man verkar inte på samma villkor helt enkelt.

Om offentliga aktörer ändå ägnar sig åt säljverksamhet kan de förbjudas att bedriva säljverksamheten om säljverksamheten eller förfarandet snedvrider eller är ägnad att snedvrida, hämmar eller är ägnad att hämma konkurrensen

I konkurrenslagen framgår att kommunen inte får snedvrida konkurrensen genom erbjudanden eller olika tillvägagångssätt (förfaranden). Effekterna av en offentlig aktörs beteende får inte skada och hämma nyttan med konkurrens på den marknad de verkar på. Det kan handla om att sätta för låga priser, behandla företag olika eller neka företag tillgång till strategisk nyttighet, tex infrastruktur. Regeln ska hindra ohederlig konkurrens mellan offentliga och privata företag där bakgrunden är att offentliga och privata företag ska ha likartade villkor om de agerar på samma konkurrensutsatta marknad. Regeln omfattar bl.a. situationer där den offentliga aktörens blotta närvaro på marknaden kan leda till att privata aktörer antingen får upphöra med sin verksamhet eller får svårt att expandera verksamheten (prop. 2008/09:231 s 36 och 57). 

Konkurrensbegränsande samarbete 

Ett konkurrensbegränsande samarbete kan t.ex. vara där avtal tecknas mellan olika företag som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt, exempelvis genom kartellbildning.

Mer information från Konkurrensverket om konkurrensbegränsande verksamhet.

Kommunallagen

Kommunallagen är tydlig: kommuner ska inte bedriva verksamhet om den inte går ut på att tillhandahålla allmännyttiga tjänster eller anläggningar till sina medlemmar. En kommun får – oavsett om verksamheten bedrivs i förvaltningsform eller i företagsform – bara bedriva kompetensenlig verksamhet och måste beakta kommunalrättsliga principer såsom likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen.

Kompetensenlig verksamhet

Kompetensenlig verksamhet innebär att den verksamhet som bedrivs är i enlighet med kommunens kärnverksamhet – uppdrag, ändamål och kompetensområde.

Näringsverksamhet 

Kommunen eller regionen får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget (KL 2 kap 7 §). Exempel på sådana allmännyttiga tjänster kan vara bostadsföretag, el- gas- och värme och avfallshantering. Kommuner får inte syssla med det som hör till det egentliga näringslivet, exempelvis detaljhandel, bank och tillverkningsindustri. 

Kravet på allmänt intresse balanseras av de grundläggande kommunalrättsliga principerna som anges i KL kap 2.

Lokaliseringsprincipen – kommuner får inte sälja sina tjänster till andra kommuner

Lokaliseringsprincipen innebär att man som kommun kan utveckla tjänster som hör till ens kärnverksamhet och är kompetensenliga, men man får inte sälja dem till en annan kommun. 

Lagen om offentlig upphandling (LOU)

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är framtagen för att säkerställa att skattemedel används på rätt sätt och att konkurrensen tillvaratas. Den ska offentliga aktörer tillämpa vid inköp av tjänster och produkter som hamnar över direktupphandlingsgränsen och tröskelvärden (615 312 kr 2020). Kommuner eller offentliga aktörer kan ha lokala policys som gör att de upphandlar under aktuell direktupphandlingsgräns. 

Undantag

Intern upphandling (teckalundantaget)

Enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU), kan man åberopa teckalundantaget, enligt vilken en tjänst räknas som en intern upphandling, även om enheten som tillhandahåller tjänsten formellt sett är fristående från den upphandlande myndigheten. Teckalundantaget kräver att ett antal förutsättningar är uppfyllda, kontrollkriteriet och verksamhetskriteriet. Det ska poängteras att bedömningen av huruvida undantaget är tillämpligt, måste göras för varje enskilt fall.

Viktigt att poängtera är att kriterierna som undantaget bygger på, särskilt syftar till att undvika att konkurrensen snedvrids. Eftersom det är fråga om ett undantag från allmänna unionsrättsliga principer ska undantaget tolkas strikt och tillämpas restriktivt, något som särskilt framhölls i förarbetena (se prop. 2015/16:195 s. 396) (länk). Den som åberopar undantaget har bevisbördan för dess tillämplighet och måste kunna visa att förutsättningarna är uppfyllda.

Mer läsning:
Konkurrensverkets information: Upphandlingsreglerna – en introduktion

Stöd i arbetet för en rättvis konkurrens